Det är rätt kul när man nu till 95% endast pratat engelska i strax över en månad och du helt plötsligt kommer på dig själv med att både tänka och drömma på engelska. Att drömma på engelska är ingen höjdare då det enda jag lyckats med är att köra av vägen samt varit en urusel form av actionhjälte.
Jag hoppas inte mina tankegångar blir lidande av min begränsade engelska. Jobbigt läge när man helt plötsligt inte hittar ord för sina tankar. Att tänka på morgondagens frukost blir lika frustrerande och förvirrande som att tänka på hur stor universum är.
Fan vad förbannad jag blir. Var jag tvungen att dra upp universum? Jävla idiot.
-
Tidigare idag reste Austin - min riddare som erbjöd mig en plats på familjens soffa - till Boston där han kommer spendera sin hockeysäsong. Vi har haft sjukt kul dessa knappa tre veckor och det är verkligen jättetråkigt att han har lämnat.
Lillebror Ben kommer också att lämna Kalifornien för östkusten om två veckor, vilket kommer göra mig till det bortskämda ensambarnet! Jag tror att Bens rum kommer passa mig perfekt: balkong, stor garderob och eget badrum. Men nae, jag har inte riktigt besämt mig än, Austins rum har inte balkongen men fönstret ut över golfbanan väger ändå ganska tungt.
Vilket jävla i-landsproblem.
------------------------------------------------------------------------------------------
- Universum kan vara oändligt, men kan också vara ändligt men utan ände. Tankar om universums form och utsträckning kan förefalla paradoxala, men detta är inte så konstigt som det låter; en cirkels kurva eller ytan på en sfär är också ändlig men utan ändar.
Wikipedia
------------------------------------------------------------------------------------------
-Mac
måndag 23 augusti 2010
tisdag 17 augusti 2010
TACO TUESDAY
När jag vaknade imorse kände jag ett visst pirr i magen. Jag är i vanliga fall urkass på att vakna och ta mig upp ur sängen om morgnarna, men idag var det annorlunda. Klockan var 09.00 AM och jag ville inte sova mer. Jag satte mig upp, slog upp datorn och ser till min lycka att det är ju förfan tisdag!
Det finns en snabbmatskedja här på andra sidan Atlanten som heter Deltaco. Dom har en kampanj dom kallar för Taco Tuesday. Tre tacos + en stor läsk för $2.50, rena himmelriket!
Detta var något jag kom underfund med förra veckan och jag är helt inställd på att göra tisdagar på Deltaco till en rutin.
-
Efter att jag loggat in på facebook, kliat mig på pungen, tömt blåsan och tagit mig en dusch var det dags att vandra ned för att äta frukost. Det var kallt som satan på golvet i köket, vilket gjorde att jag var tvungen att springa upp och sätta på mig ett par strumpor. På köksbordet ligger det en folie-påse med texten "Marcus breakfast" på. Ovanpå påsen låg det ett par bilnycklar.
Vi pratade igår om att jag skulle få låna en av bilarna idag för att ta mig till rinken, men jag hade då inte räknat med att få låna papa-docs fina BWM!
Nervös som en liten skolpojke packade jag in alla grejer i bilen och rullade iväg. Det är ca. 2 mil proppat med enormt hjärndöda bilister mellan huset och rinken men det gick bra. Jag kom fram både levande och i tid.
Vid rinken mötte jag upp mina två sambo-bröder och vi tränade mellan 11-12 och 13-14. Två timmar teknik i vanlig ordning. På det första passet var det endast vi tre. På andra passet fick vi besök av några andra riktigt duktiga lirare. Bl.a. en kille som blev draftad av Penguins i första rundan tidigare i år, en som skrivit på för Minnesota Wilds och tre andra duktiga spelare från Kanada.
Det är jävligt kul att se att man kan tävla mot kidsen som tillhör den absoluta världstoppen i samma ålder.
Efter träningen begav sig jag och den yngre brodern i huset, Ben, ned downtown. Till min stora lycka var det rea i flera stora affärer. De mesta är redan billigare än i Sverige och nu var det dessutom 50% off!
Tre t-shirtar, en tröja, ett par short och två par solglasögon blev det.
Senare under kvällen blev det Starbucks och Deltaco.
-
Nu blev jag skittrött och ska sova, godnatt!
-Mac
Det finns en snabbmatskedja här på andra sidan Atlanten som heter Deltaco. Dom har en kampanj dom kallar för Taco Tuesday. Tre tacos + en stor läsk för $2.50, rena himmelriket!
Detta var något jag kom underfund med förra veckan och jag är helt inställd på att göra tisdagar på Deltaco till en rutin.
-
Efter att jag loggat in på facebook, kliat mig på pungen, tömt blåsan och tagit mig en dusch var det dags att vandra ned för att äta frukost. Det var kallt som satan på golvet i köket, vilket gjorde att jag var tvungen att springa upp och sätta på mig ett par strumpor. På köksbordet ligger det en folie-påse med texten "Marcus breakfast" på. Ovanpå påsen låg det ett par bilnycklar.
Vi pratade igår om att jag skulle få låna en av bilarna idag för att ta mig till rinken, men jag hade då inte räknat med att få låna papa-docs fina BWM!
Nervös som en liten skolpojke packade jag in alla grejer i bilen och rullade iväg. Det är ca. 2 mil proppat med enormt hjärndöda bilister mellan huset och rinken men det gick bra. Jag kom fram både levande och i tid.
Vid rinken mötte jag upp mina två sambo-bröder och vi tränade mellan 11-12 och 13-14. Två timmar teknik i vanlig ordning. På det första passet var det endast vi tre. På andra passet fick vi besök av några andra riktigt duktiga lirare. Bl.a. en kille som blev draftad av Penguins i första rundan tidigare i år, en som skrivit på för Minnesota Wilds och tre andra duktiga spelare från Kanada.
Det är jävligt kul att se att man kan tävla mot kidsen som tillhör den absoluta världstoppen i samma ålder.
Efter träningen begav sig jag och den yngre brodern i huset, Ben, ned downtown. Till min stora lycka var det rea i flera stora affärer. De mesta är redan billigare än i Sverige och nu var det dessutom 50% off!
Tre t-shirtar, en tröja, ett par short och två par solglasögon blev det.
Senare under kvällen blev det Starbucks och Deltaco.
-
Nu blev jag skittrött och ska sova, godnatt!
-Mac
söndag 15 augusti 2010
NINTENDO 64
I fredags var jag, Colin och Austin och tittade på baseball. Sporten i sig är precis lika tråkig live som hemma i tv-soffan. Men allting som pågick mellan spelen: alla spektakulära jippon, skumma reklamer och alla så fruktansvärt amerikanska människor gör att live-versionen av baseball är något vassare än tv-soffan.
En stor picknick brukar det tydligen kallas; dessa samlingar där 40,000+ människor träffas för att tillsammans äta och dricka i mängder, samtidigt som ett gäng lönnfeta gubbar kastar boll och tuggar tobak en bit längre bort.
Lagen som spelade var LA Angels vs. Toronto Blue Jays. Toronto vann med 3-0, men ingen brydde sig något nämnvärt. Jag undrar om ens lirarna själva bryr sig om dom vinner eller inte.
Vad som däremot faktiskt var lite spännande var att eftersom det var fredag och hemmaplan för Änglarna så bjöds det på fyrverkerier efter matchen.
Jag och min kompanjon Steelglow har det senaste åren lagt ut på tok för många tusenlappar (trots personalrabatt på Rusta) för att visa alla att detta nyår då är det minsann vi som har den största raketlådan. Jag är ganska säker på att detta var något försök av kompensation för de lilla vi har innanför byxorna, kanske var det för de hår på bröstet som förmodligen aldrig kommer synas utan det där perfekta ljuset, eller i mitt fall för den där mustaschen som jag försöker odla gång på gång.
Från raketer till komplex och tillbaka till raketer.
Dessa fyrverkerier var så häftiga att killen (vi hoppas för denna individs skull att individen i fråga är en man) som installerade den här raketlådan har förmodligen mer hår på bröstet än våran folkkära Hasselhoff, en sådan enorm dallas att jeans inte finns på världskartan och en mustasch redo att segla jorden runt med. WOW!
-
Vi har inhandlat ett gammalt Nintendo 64! Vi hittade det på craigslist.org, vilket är ungefär som den amerikanska motsvarigheten till blocket.se. Vi betalade ca 500kr för hela paketet med kontroller, konsol och en hel samling med spel. Detta förgyllde hela våran helg med nostalgi och Super Mario fick mig att fylla 11 år igen!
-Mac
En stor picknick brukar det tydligen kallas; dessa samlingar där 40,000+ människor träffas för att tillsammans äta och dricka i mängder, samtidigt som ett gäng lönnfeta gubbar kastar boll och tuggar tobak en bit längre bort.
Lagen som spelade var LA Angels vs. Toronto Blue Jays. Toronto vann med 3-0, men ingen brydde sig något nämnvärt. Jag undrar om ens lirarna själva bryr sig om dom vinner eller inte.
Vad som däremot faktiskt var lite spännande var att eftersom det var fredag och hemmaplan för Änglarna så bjöds det på fyrverkerier efter matchen.
Jag och min kompanjon Steelglow har det senaste åren lagt ut på tok för många tusenlappar (trots personalrabatt på Rusta) för att visa alla att detta nyår då är det minsann vi som har den största raketlådan. Jag är ganska säker på att detta var något försök av kompensation för de lilla vi har innanför byxorna, kanske var det för de hår på bröstet som förmodligen aldrig kommer synas utan det där perfekta ljuset, eller i mitt fall för den där mustaschen som jag försöker odla gång på gång.
Från raketer till komplex och tillbaka till raketer.
Dessa fyrverkerier var så häftiga att killen (vi hoppas för denna individs skull att individen i fråga är en man) som installerade den här raketlådan har förmodligen mer hår på bröstet än våran folkkära Hasselhoff, en sådan enorm dallas att jeans inte finns på världskartan och en mustasch redo att segla jorden runt med. WOW!
-
Vi har inhandlat ett gammalt Nintendo 64! Vi hittade det på craigslist.org, vilket är ungefär som den amerikanska motsvarigheten till blocket.se. Vi betalade ca 500kr för hela paketet med kontroller, konsol och en hel samling med spel. Detta förgyllde hela våran helg med nostalgi och Super Mario fick mig att fylla 11 år igen!
-Mac
onsdag 4 augusti 2010
FKN DOLPHINS!
Nu har jag bott hos familjen Rohaly i fem dagar och jag trivs hur bra som helst.
I söndags var vi och surfade. Det var precis lika svårt som det ser ut. Jag låg i vattnet och plaskade i två timmar för att försöka att fånga iallafall en liten våg. Tyvärr utan någon vinst. Jag var halvvägs upp på brädan ett fåtal gånger men ramlade ganska snabbt av.
Precis innan vi skulle lägga ned operation försöka-stå-på-en-bräda-i-vatten. Skriker min sambo Austin: "Fkn dolphins! Right behind you man!". Jag vänder mig snabbt om för att se fem delfiner 15 meter bort simma rakt emot oss. Det var en jävla tur att han såg dom först, för jag hade förmodligen trott att de guppande fenorna var hajar och jag hade på plats dött av en hjärtattack.
Delfinerna var mycket större än jag trodde och jag blev ändå ganska skraj. Några meter ifrån en kollision svängde dom av någon meter, men när de passerade var de fortfarande så nära att vi hade kunnat röra dom. Det var en riktigt jävla mäktig känsla!
Senare samma dag fick jag gå på mitt första party i staterna. Det var inget större spektakel men de röda muggarna var där och det spelades beerpong hela kvällen! Vi skulle upp tidigt på måndag-morgon och åkte hem runt halv ett.
-
Laget kommer inte börja köra innan slutet på Augusti men vi har tränat själva hela veckan. Båda bröderna har två specialtränare för hockeyn och en privattränare för fysen så jag har hängt på där. Vi har kört mellan två och tre timmar is varje dag och en timma fys utöver det, så vi har helt klart legat i!
-Mac
I söndags var vi och surfade. Det var precis lika svårt som det ser ut. Jag låg i vattnet och plaskade i två timmar för att försöka att fånga iallafall en liten våg. Tyvärr utan någon vinst. Jag var halvvägs upp på brädan ett fåtal gånger men ramlade ganska snabbt av.
Precis innan vi skulle lägga ned operation försöka-stå-på-en-bräda-i-vatten. Skriker min sambo Austin: "Fkn dolphins! Right behind you man!". Jag vänder mig snabbt om för att se fem delfiner 15 meter bort simma rakt emot oss. Det var en jävla tur att han såg dom först, för jag hade förmodligen trott att de guppande fenorna var hajar och jag hade på plats dött av en hjärtattack.
Delfinerna var mycket större än jag trodde och jag blev ändå ganska skraj. Några meter ifrån en kollision svängde dom av någon meter, men när de passerade var de fortfarande så nära att vi hade kunnat röra dom. Det var en riktigt jävla mäktig känsla!
Senare samma dag fick jag gå på mitt första party i staterna. Det var inget större spektakel men de röda muggarna var där och det spelades beerpong hela kvällen! Vi skulle upp tidigt på måndag-morgon och åkte hem runt halv ett.
-
Laget kommer inte börja köra innan slutet på Augusti men vi har tränat själva hela veckan. Båda bröderna har två specialtränare för hockeyn och en privattränare för fysen så jag har hängt på där. Vi har kört mellan två och tre timmar is varje dag och en timma fys utöver det, så vi har helt klart legat i!
-Mac
lördag 31 juli 2010
ORANGE COUNTY
Jag kom fram till L.A i Onsdags runt 5.30PM. Coachen hämtade upp mig, vi tog en sväng till ishallen och sedan släppte han av mig på ett hotell. Vid det här laget började jag bli riktigt piss på att stöka runt på egen hand och ännu ett ensamt hotellrum fick en rejäl hemlängtan att smyga sig på. Hungrig, trött och så jävla ensam.
Saker och ting blev som tur var mycket bättre när jag duschat bort greyhound-bussen och fått i mig lite mat. Allting kändes bra när jag gick och la mig, så var inte orolig mammi!
-
Jag träffade av ren slump en svensk tränare här i Long Beach vid namnet Mikael Lind. Han är tydligen nära vän med Tomas Storm. Jag tror de flesta som läser detta vet vem Storm är, men för er som inte gör det är han en känd tekniktränare i Stockholms-området som körde några pass med oss i AIK. Han berättade att dom brukade köra sommarhockeyskolor i Sverige tillsammans och dom lär ut nästan exakt samma saker.
Vi pratade en stund och han bjöd in mig att träna med honom under Torsdag-förmiddag.
Vi var fyra killar som körde varav en kille skrivit på för NHL-laget Minnesota Wilds. Han var son till en tysk backjätte som lirat NHL i sjutton jävla säsonger!
En av grabbarna frågade mig var jag skulle bo och jag berättade att det förmodligen kommer bli hotellet ett tag framöver. "Dude, let me make one call, I'm gonna ask if I can take you home buddy" säger han och går ut ur omklädningsrummet.
25 minuters bilfärd senare stannar vi vid en grindvakt som snabbt släpper in oss på området där min nyfunna vän bor.
"Here is the deal man, I have to go for a couple of houres so you just stay here and watching TV, is that ok? My mom should be home in an houre. Ok, later. Hey, btw welcome to OC bro!".
-
En timme senare kom både hans mamma och pappa hem och dom började genast laga mat till mig och gjorde allt i deras makt för att jag skulle känna mig som hemma. Senare under kvällen kom också hans 16-åriga lillebror hem och var helt lyrisk över att få visa sina surfingbrädor, hur man fångar en amerikansk fotboll och hur man spelar lacrosse.
Under kvällen åkte vi till Starbucks och drack kaffe på någon uteservering för att sedan åka hem och spela NHL10 till fem på morgonen.
Idag är det tydligen en stor surftävling på stranden, så vi ska strax ge oss av dit.
-
Min kära Sebban och jag skildes åt nere i New Mexico och han begav sig till östkusten för att spela för ett lag där. Kan tyvärr inte säga mer än så!
-
Saknar er som satan alla där hemma! Alla lyckoönskningar och stöd betyder sjukt mycket och jag är jätte glad att ni tycker om bloggen.
Kör hårt där hemma!
-Mac
Saker och ting blev som tur var mycket bättre när jag duschat bort greyhound-bussen och fått i mig lite mat. Allting kändes bra när jag gick och la mig, så var inte orolig mammi!
-
Jag träffade av ren slump en svensk tränare här i Long Beach vid namnet Mikael Lind. Han är tydligen nära vän med Tomas Storm. Jag tror de flesta som läser detta vet vem Storm är, men för er som inte gör det är han en känd tekniktränare i Stockholms-området som körde några pass med oss i AIK. Han berättade att dom brukade köra sommarhockeyskolor i Sverige tillsammans och dom lär ut nästan exakt samma saker.
Vi pratade en stund och han bjöd in mig att träna med honom under Torsdag-förmiddag.
Vi var fyra killar som körde varav en kille skrivit på för NHL-laget Minnesota Wilds. Han var son till en tysk backjätte som lirat NHL i sjutton jävla säsonger!
En av grabbarna frågade mig var jag skulle bo och jag berättade att det förmodligen kommer bli hotellet ett tag framöver. "Dude, let me make one call, I'm gonna ask if I can take you home buddy" säger han och går ut ur omklädningsrummet.
25 minuters bilfärd senare stannar vi vid en grindvakt som snabbt släpper in oss på området där min nyfunna vän bor.
"Here is the deal man, I have to go for a couple of houres so you just stay here and watching TV, is that ok? My mom should be home in an houre. Ok, later. Hey, btw welcome to OC bro!".
-
En timme senare kom både hans mamma och pappa hem och dom började genast laga mat till mig och gjorde allt i deras makt för att jag skulle känna mig som hemma. Senare under kvällen kom också hans 16-åriga lillebror hem och var helt lyrisk över att få visa sina surfingbrädor, hur man fångar en amerikansk fotboll och hur man spelar lacrosse.
Under kvällen åkte vi till Starbucks och drack kaffe på någon uteservering för att sedan åka hem och spela NHL10 till fem på morgonen.
Idag är det tydligen en stor surftävling på stranden, så vi ska strax ge oss av dit.
-
Min kära Sebban och jag skildes åt nere i New Mexico och han begav sig till östkusten för att spela för ett lag där. Kan tyvärr inte säga mer än så!
-
Saknar er som satan alla där hemma! Alla lyckoönskningar och stöd betyder sjukt mycket och jag är jätte glad att ni tycker om bloggen.
Kör hårt där hemma!
-Mac
torsdag 29 juli 2010
L.A BABY
Det senaste dygnet kan ha varit det sjukaste men samtidigt det mest intressanta i mitt liv. Befinner ni er i Albaquerque och har 20 timmar över att att död på, då vill jag rekommendera att ni sätter er på en av de världskända Greyhound-bussarna. Dessa bussar innehåller så många profiler att det får en anordnad celeb-spot - i självaste Hollywod - att se ut som ett stycke pungsäck!
-
Runt 15.00 igår, Onsdag fick jag klartecken av ett lag i Los Angeles att allt var klart och dom var redo att ta emot mig.
Jag hade redan strax efter 12 samma dag checkat ut från hotellet i Rio Rancho och jag tog direkt en taxi in till 'Querque för att hämta ut min bussbiljett.
Ungefär sex timmar hade jag att spendera innan min buss, 23.15, skulle sätta fart mot Kalifornien. Hur slår man ihjäl sex timmar i New Mexicos hjärta? Jo, man går förstås och tittar på Toy Story 3, i 3D dessutom!
Vilken underbar jävla rulle. Mina förväntningar var skyhöga och den levde upp till varenda en av dom. Humor, romans och spänning. Den hade allt!
-
En kvart senare än beräknat hade alla funnit en plats på bussen som via öken och berg skulle nå sin slutdestination i änglarnas stad. Det var trångt, det var dålig luft, det var en grinig chaufför och det var 20 timmar kvar.
Efter ca. tre timmar var första stoppet. Det var 15 minuter bensträckare och det var mitt ute i ingenstans mat på Burger King. Dom som fick någon mat hade tur. Våran chaufför kom tydligen från en planet där kösystem inte existerar och trängde sig först i kön. Lyckligtvis beställde han någon specialspecial, vilket tog lite tid och vi andra hann få en cheese eller två, för när han fått sin mat då var det minsann dags att åka igen.
Jag köpte en filt innan avresa vilket skulle visa sig att förmodligen vara mitt livs bästa köp. Jag virrade den runt huvudet och sov i stort sett hela natten, något jag sällan lyckas göra hemma i min egen säng.
Runt 6.30 stannade vi i Phoenix för förarbyte och det blev ett break på 45min. Vad kan halv sju på morgonen passa mina kära medpassagerare bättre än att röka lite rackartyg? En liten svart kille iklädd den största pikétröjan jag någonsin sätt samt en vit spinkig militär-entusiast klädd i helställ av camouflage, tände helt öppet utanför terminalen på ett slarvigt rullat stycke. Röken var tjockare än åskmoln och det luktade allt annat än vanliga cigaretter.
Det var uppenbarligen lite för tidigt för våran kära krigsherre, så han spydde lite också. Oj, spydde du över din vattenflaska? Ja, det går ju att tvätta bort med händerna ja. Inge mer med det.
När vi krossade gränsen in till Kalifornien var det dags att plocka en flykting av bussen. Inge mer med det.
Sista stoppet, ca. 5 mil ifrån LA försvann killen i camouflage spårlöst. Inge mer med det.
En fet man, gissningsvis precis fyllda 30 satt högt och tydligt i telefon och planerade hur han och personen på andra sidan luren skulle ha sex när han kom fram. Den andra personen skröt han senare om att det var hans brors fru. Han hade haft sex med henne förut, inge mer med det.
En kvinnlig passagerare ville ha en myspys-resa och satt på sig hela pyjamaskostymen. Den var blå med rosa hundar på. Magen tittade självklart ut lite. Vi är i Amerika, inge mer med det.
När bussen stannade i LA, greps den stora piké-tröjan av polisen. Upptryckt mot bussen, handklovar på. Självklart ska det göras lite motstånd också, inge mer med det.
-
Jag blev hämtad på buss-stationen av min förhoppningsvis nya coach. Vi tog en tur till ishallen och sedan lämnade han av mig på hotellet. Förhoppningsvis flyttar jag in hos en familj redan under morgondagen!
-Mac
-
Runt 15.00 igår, Onsdag fick jag klartecken av ett lag i Los Angeles att allt var klart och dom var redo att ta emot mig.
Jag hade redan strax efter 12 samma dag checkat ut från hotellet i Rio Rancho och jag tog direkt en taxi in till 'Querque för att hämta ut min bussbiljett.
Ungefär sex timmar hade jag att spendera innan min buss, 23.15, skulle sätta fart mot Kalifornien. Hur slår man ihjäl sex timmar i New Mexicos hjärta? Jo, man går förstås och tittar på Toy Story 3, i 3D dessutom!
Vilken underbar jävla rulle. Mina förväntningar var skyhöga och den levde upp till varenda en av dom. Humor, romans och spänning. Den hade allt!
-
En kvart senare än beräknat hade alla funnit en plats på bussen som via öken och berg skulle nå sin slutdestination i änglarnas stad. Det var trångt, det var dålig luft, det var en grinig chaufför och det var 20 timmar kvar.
Efter ca. tre timmar var första stoppet. Det var 15 minuter bensträckare och det var mitt ute i ingenstans mat på Burger King. Dom som fick någon mat hade tur. Våran chaufför kom tydligen från en planet där kösystem inte existerar och trängde sig först i kön. Lyckligtvis beställde han någon specialspecial, vilket tog lite tid och vi andra hann få en cheese eller två, för när han fått sin mat då var det minsann dags att åka igen.
Jag köpte en filt innan avresa vilket skulle visa sig att förmodligen vara mitt livs bästa köp. Jag virrade den runt huvudet och sov i stort sett hela natten, något jag sällan lyckas göra hemma i min egen säng.
Runt 6.30 stannade vi i Phoenix för förarbyte och det blev ett break på 45min. Vad kan halv sju på morgonen passa mina kära medpassagerare bättre än att röka lite rackartyg? En liten svart kille iklädd den största pikétröjan jag någonsin sätt samt en vit spinkig militär-entusiast klädd i helställ av camouflage, tände helt öppet utanför terminalen på ett slarvigt rullat stycke. Röken var tjockare än åskmoln och det luktade allt annat än vanliga cigaretter.
Det var uppenbarligen lite för tidigt för våran kära krigsherre, så han spydde lite också. Oj, spydde du över din vattenflaska? Ja, det går ju att tvätta bort med händerna ja. Inge mer med det.
När vi krossade gränsen in till Kalifornien var det dags att plocka en flykting av bussen. Inge mer med det.
Sista stoppet, ca. 5 mil ifrån LA försvann killen i camouflage spårlöst. Inge mer med det.
En fet man, gissningsvis precis fyllda 30 satt högt och tydligt i telefon och planerade hur han och personen på andra sidan luren skulle ha sex när han kom fram. Den andra personen skröt han senare om att det var hans brors fru. Han hade haft sex med henne förut, inge mer med det.
En kvinnlig passagerare ville ha en myspys-resa och satt på sig hela pyjamaskostymen. Den var blå med rosa hundar på. Magen tittade självklart ut lite. Vi är i Amerika, inge mer med det.
När bussen stannade i LA, greps den stora piké-tröjan av polisen. Upptryckt mot bussen, handklovar på. Självklart ska det göras lite motstånd också, inge mer med det.
-
Jag blev hämtad på buss-stationen av min förhoppningsvis nya coach. Vi tog en tur till ishallen och sedan lämnade han av mig på hotellet. Förhoppningsvis flyttar jag in hos en familj redan under morgondagen!
-Mac
måndag 26 juli 2010
I AMERIKAT GÅR INGEN SÄKER
Igår, Söndag tog vårat äventyr i New Mexico slut. Varken jag eller Sebban tog plats i laget.
Det var en tuff camp och hockeyn som spelades var riktigt, riktigt bra. Bra speed, tuffa närkamper och en ruskig intensitet. Det kastades handskar och slogs med knytnävar titt som tätt.
-
(mamma sluta läs här)
-
Det där med fighter här borta är ett ganska roligt fenomen: Du frågar en spelare i det andra laget om han vill slåss, "you wanna go?", "wanna dance buddy?" eller what ever. 95% av gångerna du frågar får du ett ja. Du kastar då handskarna, slänger av dig hjälmen, domaren blåser av spelet och du och din motståndare byter knytnävsslag fram till dess att någon går i isen eller att spelarna är för trötta för att fortsätta. Det brukar oftast sluta med att någon av spelarna tappar balansen och domarna går då in och bryter fighten. Efteråt tackar du för dansen och spelet fortsätter.
Jag visste att jag var tvungen att slåss minst en gång under campen för att ha en chans att ta en plats i laget. Eftersom att slagsmål inte är tillåtet i svensk hockey var jag ganska förberedd på att åka på rejält med pisk, så valet var att åka på lite mindre stryk mot en lite mindre kille och se allmänt patetisk ut eller åka på lite mer stryk av någon lite större kille men fortfarande göra det med hedern i behåll.
Jag valde den större killen. Vi rök ihop framför vårat mål och delade ut varsin slashing över benskydden på varandra innan jag frågade "wanna go buddy?". Det var inte för än han log elakt och svarade "sure man" som jag insåg hur stor han var. Han var drygt ett huvud längre än mig och en handfull kilo tyngre än mig. Jag var ganska skakig men nu kunde jag inte fega ur.
Vi höll inte på längre än tjugo sekunder innan vi båda tappade balansen och domarna kom in och bröt. Vi fick båda in ett par halvträffar men det var nog ingen större show.
Efter fighten dunkade han mig på axeln och sa "Good fight buddy" och jag svarade "hey you too man". No hard feelings.
-
(nu kan du fortsätta läsa mamma)
-
Vi spelade fyra matcher + en en allstar game där endast de sista 40 spelarna deltog. Som sagt ligger Rio Rancho 5000 fot över havet och de första tre matcherna var verkligen en mardröm. Varken jag eller Sebban orkade vara på isen i mer än 30 sekunder och det var i stort sett omöjligt att hämta tillbaka andan efter att du förlorat den.
De två sista matcherna hade jag vant mig, en smula iallafall, med höjden och det gick skapligt bra ändå. Jag lyckades skrapa ihop två assist och två kassar under helgen, varav en av varje var i allstar-matchen.
-
Att ta en plats som en utländsk spelare i den här ligan är extra svårt då varje lag endast får ha två import-spelare. Och i det här fallet hade laget dessutom redan gjort klart med en kanadensare, vilket ledde till att det alltså endast var en plats öppen.
Vi var runt 8-10 spelare som inte var amerikanska medborgare och det var alla riktigt bra spelare. Det var en kanadick till målvakt som tog den sista platsen och vi andra blev alltså utan tröja.
-
Även om det känns piss att bli cuttad så är jag nöjd med hur jag spelade den här helgen. Som sagt var hockeyn riktigt bra och med tanke på omständigheterna med höjden och allt måste jag vara nöjd med vad jag presterade.
Det som svider är att vi trodde redan innan vi lämnade Sverige att vi hade en deal där vi var med i laget. För att sedan komma dit och veta att en av platserna redan är upptagen. Det är riktigt jävla irriterande och vi känner oss lite smått lurade, men vi fick lära oss den hårda vägen - i amerika går ingen säker.
-
Vi ger oss inte, vi håller huvudet högt och reser vidare.
-Mac
Det var en tuff camp och hockeyn som spelades var riktigt, riktigt bra. Bra speed, tuffa närkamper och en ruskig intensitet. Det kastades handskar och slogs med knytnävar titt som tätt.
-
(mamma sluta läs här)
-
Det där med fighter här borta är ett ganska roligt fenomen: Du frågar en spelare i det andra laget om han vill slåss, "you wanna go?", "wanna dance buddy?" eller what ever. 95% av gångerna du frågar får du ett ja. Du kastar då handskarna, slänger av dig hjälmen, domaren blåser av spelet och du och din motståndare byter knytnävsslag fram till dess att någon går i isen eller att spelarna är för trötta för att fortsätta. Det brukar oftast sluta med att någon av spelarna tappar balansen och domarna går då in och bryter fighten. Efteråt tackar du för dansen och spelet fortsätter.
Jag visste att jag var tvungen att slåss minst en gång under campen för att ha en chans att ta en plats i laget. Eftersom att slagsmål inte är tillåtet i svensk hockey var jag ganska förberedd på att åka på rejält med pisk, så valet var att åka på lite mindre stryk mot en lite mindre kille och se allmänt patetisk ut eller åka på lite mer stryk av någon lite större kille men fortfarande göra det med hedern i behåll.
Jag valde den större killen. Vi rök ihop framför vårat mål och delade ut varsin slashing över benskydden på varandra innan jag frågade "wanna go buddy?". Det var inte för än han log elakt och svarade "sure man" som jag insåg hur stor han var. Han var drygt ett huvud längre än mig och en handfull kilo tyngre än mig. Jag var ganska skakig men nu kunde jag inte fega ur.
Vi höll inte på längre än tjugo sekunder innan vi båda tappade balansen och domarna kom in och bröt. Vi fick båda in ett par halvträffar men det var nog ingen större show.
Efter fighten dunkade han mig på axeln och sa "Good fight buddy" och jag svarade "hey you too man". No hard feelings.
-
(nu kan du fortsätta läsa mamma)
-
Vi spelade fyra matcher + en en allstar game där endast de sista 40 spelarna deltog. Som sagt ligger Rio Rancho 5000 fot över havet och de första tre matcherna var verkligen en mardröm. Varken jag eller Sebban orkade vara på isen i mer än 30 sekunder och det var i stort sett omöjligt att hämta tillbaka andan efter att du förlorat den.
De två sista matcherna hade jag vant mig, en smula iallafall, med höjden och det gick skapligt bra ändå. Jag lyckades skrapa ihop två assist och två kassar under helgen, varav en av varje var i allstar-matchen.
-
Att ta en plats som en utländsk spelare i den här ligan är extra svårt då varje lag endast får ha två import-spelare. Och i det här fallet hade laget dessutom redan gjort klart med en kanadensare, vilket ledde till att det alltså endast var en plats öppen.
Vi var runt 8-10 spelare som inte var amerikanska medborgare och det var alla riktigt bra spelare. Det var en kanadick till målvakt som tog den sista platsen och vi andra blev alltså utan tröja.
-
Även om det känns piss att bli cuttad så är jag nöjd med hur jag spelade den här helgen. Som sagt var hockeyn riktigt bra och med tanke på omständigheterna med höjden och allt måste jag vara nöjd med vad jag presterade.
Det som svider är att vi trodde redan innan vi lämnade Sverige att vi hade en deal där vi var med i laget. För att sedan komma dit och veta att en av platserna redan är upptagen. Det är riktigt jävla irriterande och vi känner oss lite smått lurade, men vi fick lära oss den hårda vägen - i amerika går ingen säker.
-
Vi ger oss inte, vi håller huvudet högt och reser vidare.
-Mac
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)